Pere Ubu

Det har länge varit ett stort hål i vår CD-samling, där Pere Ubus skivor skulle ha stått. Nu har vi rättat till det, genom att köpa in deras två första album. På tiden, kan man lugnt säga. Det här är musik som måste höras av alla som intresserar sig för modern rockmusik. Det är definitivt inte lättlyssnat, men vem sa att det måste vara lätt att lyssna på musik? "Finnegans Wake" är världens mest svårlästa bok, men den är ändå hur kul som helst. Fassbinders "Berlin Alexanderplatz" är helskum, men ändå världens bästa TV-serie (och nu kommer den på DVD!) Ibland får man helt enkelt anstränga sig lite grann; det brukar betala sig.

Inte för att det är nån ansträngning att lyssna på de inledande två spåren på Pere Ubus debutalbum "The Modern Dance". De rockar hur häftigt som helst! Jättelike sångaren David Thomas sjunger väl iochförsig ganska... okonventionellt? Men det är ändå enorm rockmusik, med punkens energi och proggens idéer i skönt samkväm. Det är tredje spåret som är tröskeln till Pere Ubus värld. Om du gillar det, har du massor av skoj framför dig! Fortsättningen är vansinnig på samma sätt som Captain Beefheart är vansinnig, dvs totalt. Inga hämningar här, inte!

Andra plattan, "Dub Housing" är ännu bättre. Här lägger de sig nånstans mellan Beefheart och Talking Heads och svänger nåt alldeles fantastiskt. Man kan till och med dansa till det, fast inte på något gammaldags sätt. "Ubu Dance Party" är en av deras knäppare skapelser, och samtidigt så kul att man måste skratta. Det blir faktiskt dub här och där (en mixteknik som framhäver basen och trummorna), och synthen har också en framträdande roll. Den viner och piper och pruttar som en annan Eno. Introt till "Blow Daddy-O" verkar lovande, tills låten tonas efter tre och en halv minut och du inser att det där introt var själva låten. Man har aldrig tråkigt med Pere Ubu.

De finns än idag, tro det eller ej! Nu var väl inte titeln på förra årets comeback-album, "Why I Hate Women", deras kommersiellt mest lyckade. Möjligtvis alienerade de där minst hälften av den potentiella målgruppen. Men eftersom inte en jävel i den gruppen hade köpt plattan iallafall, så kan det kanske kvitta. Fast visst är det betryggande att sån här musik faktiskt får finnas. Hör och häpna!


Låna också:

Captain Beefheart and His Magic Band: "Trout Mask Replica". Går inte att lyssna på, säger en del. Klassiker, säger andra. Döm själv!

Talking Heads: boxen som är dömd att för evigt stå skyltad på vår musikavdelning! Den är en CD hög och tre CD djup, och får inte plats i nån av våra hyllor. Innehållet är ren dynamit: det mest nyskapande som gjordes inom rockmusiken från 1977 till 1985. En DVD medföljer med alla deras banbrytande videor.