Dag Vag

70-talets svenska proggrörelse var nåt som intresserade mig föga. En massa skäggiga flummisar som spelade dålig improviserad jazz, sjöng texter om kapitalism och miljöförstöring, och censurerade alla som ville sjunga pop? Nä tack!
Hoola Bandoola Band skrev bra låtar; Nationalteatern rockade; Pugh Rogefeldt försökte gå mot strömmen, men gick bort sig; ABBA sket i hela rörelsen och erövrade världen med stor popmusik istället. Resten av 70-talet var Björn Skifs och annat mörker.

Visst kan det vara kul idag att höra Kebnekajse eller Samla Mammas Manna, men i stort sett var den svenska proggen mest pinsam. Fast ur samma rörelse steg ändå ett band fram som rockade ganska rejält precis när 70-talet gick över i 80-tal. Egentligen hade väl Dag Vag inte så mycket med proggen att göra - de var alldeles för kommersiellt gångbara - men de hade sina rötter i rörelsen, och en del av deras texter var klart politiska. Närmast, musikaliskt sett, kom väl Nationalteatern ("Livet e en fest", ni vet). Annars hade Dag Vag mer gemensamt med Ebba Grön (lyssna på "Samma sak" eller "Himmel & helvete").

Den bästa sammanfattningen av gruppen är att de svängde. Exotiska rytmer har dominerat deras plattor sedan debuten 1978, och ingen musik har någonsin varit dom främmande. Calypso, samba, reggae, dub, blues, gospel, jazz, rock, pop, och schlager (två av deras största låtar var faktiskt Anita Lindbloms "Sån't är livet" och Thore Skogmans "Popitop"!) Deras texter var ofta humoristiska, ibland på ett lite pinsamt... hmm... "erotiskt" sätt (till exempel "Glappkontakt" och "Blöt dröm"). De var, kort och gott, alltid skoj att lyssna på.

Vi har haft den alldeles för gamla och risiga samlingen "Åttatreåtta" ett tag, men den gör knappast gruppen rättvisa. Därför är den här dubbelsamlingen extra välkommen; här finns ALLA de stora låtarna, fantastiskt remastrade. Och, jodå, det svänger! Av 33 låtar kan sisådär 3 kallas regelrätta ballader. För övrigt är det party!


Mer att lyssna på:

Hoola Bandoola Bands "Samlade" innehåller alla de bra låtarna.

En fin samling med Nationalteatern innehåller "Livet e en fest" och de andra godingarna.

"Samlingen", en dubbel-CD med Ebba Grön, är något av det mest explosiva som gjorts inom svensk rockmusik.

På dubbel-CDn "Proggklassiker" hittar du guldkornen med de stora proggarna. Massor av höjdarlåtar, trots allt.

"Sånger om kvinnor" är en klassiker med låtar som "Oooh-ooh-oh tjejer, vi måste höja våra röster för att höras".

Och, som motvikt, "ABBA Gold", exemplarisk popmusik (om man tar av sig skygglapparna för en stund).

Vi har dessutom plattor med Kebnekajse, Blå Tåget, International Harvester, Fläsket Brinner, Contact, Pugh Rogefeldt, Ola Magnell, Turid, Monica Törnell, Ulf Dageby, Kjell Höglund, Jan Hammarlund, Mikael Wiehe, Björn Afzelius, och många andra proggare.