Jay-Z

Alltså, min mor tycker att JAG svär för mycket när jag skriver om musik. Hon har aldrig hört Jay-Z, den saken är klar. Det är ju helt otroligt hur ful i mun den här mannen är! Nånstans står någon och väntar med en stor tvål, och det blir inte kul för Jay.

Ja, jisses… Jay-Z. Hur många plattor har vi haft av honom genom åren? Inte lätt att hålla reda på, för de har en förmåga att bara försvinna. Vi har liksom aldrig fått tid att skapa en relation till honom. Men om vi ber snällt kanske hiphoptjuven låter oss behålla den här gedigna samlingen länge nog för att alla ska kunna höra den. (Det tar egentligen bara en kvart, tro mig!)

Rätt roligt att skriva om nåt man inte gillar, som omväxling. Jag har ingenting emot rap som sådan, men jag kan noll om det. Jag älskade ”The Message” i början av 80-talet, jag tyckte NWA var rätt häftiga (det var innan jag blev så politiskt korrekt som jag är idag), och jag gillar Public Enemy på allvar. Men bara det faktum att jag inte vet om Jay-Z är rap eller hiphop säger allt om mig. Och om du inte visste att det finns en skillnad, säger det en del om dig.

Jag gissar på att det är rap, och sätter glad i hågen på den här plattan; och de tre första låtarna är BRA! Det svänger som fan, och det är väldigt, väldigt cool. Andra låten, jättehiten ”A Hard Knock Life” är väldigt, väldigt gullig. (Jag kan säga det utan rädsla, för Jay-Z kan inte svenska.) Jag gillar den verkligen, men jag har en besvärande känsla av att det inte ger mig några bonuspoäng.

Den lååååånga remixen av ”Wishing on a Star” är också fantastisk (inte för att jag vet hur den ursprungliga mixen lät, men ändå).

Sen har det gått 15 minuter och jag har somnat. Jag är ledsen men resten av den här långa samlingen går mig alldeles förbi. Fötterna vickar kanske takten (för det slutar ALDRIG svänga), men för övrigt blir det mer frekvensundersökningar. Hur många gånger säger han egentligen ”fuck” eller någon böjning av ordet? Hur många gånger sägs ”nigger”? Otaliga. (Det går inte att göra frekvensundersökningar när man somnar hela tiden.)

Men okej då, det här är förmodligen guld för dom som gillar det. White turkeys som jag kan lyssna på de tre första spåren, och hela världen är en glad operett.

Men passa på! Låna den nu, för du vet att den är borta om ett par veckor! Bitch!


Låna också:

Grandmaster Flash & The Furious Five. Deras ”The Message” var liksom början på allt det här, och den är alldeles förträfflig.

Public Enemy. Du vill INTE träffa dom i en mörk gränd en lördagskväll, men de gjorde hiphop till rock (eller om det var rap. Nä, ganska säker på att det var hiphop).

Och Missy Elliott och Mary J Blige kan du lyssna på när som helst. De är alltid coola.