Vi Love Mono

Bloggare idag är Ann Berg på Åhus bibliotek:

”Som honung, du slickar som silver, du dunkar som dunk, 60 mods, 70 punk, HÖGTALARE…” Tittar vi in i hjärnan på en ung Jocke Berg? Nej, det som vrålar ur MINA högtalare är Vi Love Mono, indie-/postrockbandet från Kristianstad som nyligen släppt 11 spår. Tisteln på omslaget skulle kunna indikera att det är en spretig och sticksig skiva. Snarare är den varierad. I grunden är det gitarrbaserad, popig rock åt det punkiga hållet (som om något av de engelska postpunkbanden fått ihop det med en svensk utbytesstudent som lyssnat för mycket på Sonic Youth), men här finns t.ex. också akustiska inslag. Och den postrocksinfluerade instrumentala låten ”Eter” lyfter verkligen skivan. Inte för att jag ogillar Henrik Mohlins röst, tvärtom. Precis som i Thåströms sång så finns det något mer än bara rösten där. Men det jag gillar mest med Vi Love Mono är den enorma energi som finns i varenda låt. Det här är ett band som tål att ses och höras live! Det är kul att följa utvecklingen av ett lokalt band som så klart inte har nått hela vägen med det senaste skivsläppet, men som har tagit flera steg i rätt riktning.

Blir du sugen på mer Vi Love Mono när du hört skivan, så kolla på MySpace (Klicka länken ovan!)

Låna också: tidiga Kent (”Kent”, ”Verkligen”, ”B-sidor”), Lolita Pop, Mogwai och Thåström.



PS. Petty-bloggen häromdagen var postad av Anders Nylander på Huvudbiblioteket. Ledsen att det inte framgick.