Thom Yorke

Idag är det Ann Berg på Åhus bibliotek som bloggar:

”OK Computer” är definitivt en av mina ”öde-ö”-skivor och eftersom Radioheads musik en gång för alla är direktkopplad till mitt nervsystem, så är det knappast konstigt att jag inte kan motstå Thom Yorkes soloprojekt. Musiken är en naturlig förlängning av allt Radiohead har åstadkommit. Mer avskalat och mer elektroniskt, experimentellt, men med precis samma neurotiska känsla. Thom Yorke levererar deppig musik att må bra av (som en fullvuxen Ian Curtis för 2000-talet).

Tipset är att ta på sig hörlurarna, dämpa belysningen, blunda, och sen höra hela skivan från låt ett till låt nio i ett sträck. För då kan man verkligen flyta med i de suggestiva ljudlandskap som Thom Yorke bygger upp.

Om du gillar de elektroniska inslagen, låna även: The Knife eller varför inte Björk? Om du vill ha mer smärta så är Joy Division och Nick Cave kanske något? Och vill man bara ha finstämd musik som ger spännande överraskningar så är Damien Rice (särskilt debutskivan) intressant. Eller varför helt enkelt inte låna Radiohead...