Var du en av de trehundra som stod och svettades i kårhuset på Stockholms universitet när ett gäng amerikanska ynglingar invigde Accelerator? Jag tänkte väl det! Annars hade du ju missat årets bästa spelning i indiedivisionen! (Inom parentes sagt så fälldes en av festivalens roligaste kommentarer i samma lokal när Brightblack Morning Light lufsade omkring på scen pling-plonkandes med att stämma instrument och utskickandes allehanda mystiska rök- och ljudsignaler. Till slut frågade en kille i publiken sin kompis ”har de börjat eller är det fortfarande soundcheck?” Personligen tyckte jag soundchecket var väl så intressant som själva konserten. Synd bara att de hade lämnat indianmaskerna hemma …)
Men tillbaka till Menomena. Deras ”Friend or foe” går fortfarande varm i cd-spelaren därhemma, trots att jag hörde den för första gången i mars. De har ett lekfullt, experimenterande sound som helt klart är i klass med Modest Mouse eller Flaming Lips. De är också ett band där medlemmarna turas om att hålla i mikrofonen och att greppa instrumenten (som i sin tur är en hel arsenal från synth till saxofon och allt man kan tänka sig däremellan).
Två av låtarna skulle jag nog inte kunna leva utan:”The Pelican” och ”Weird”. Den förstnämnda är minst lika tung som ”Sad but true” och den andra bubblar över av spontanitet och får mig att vilja höra om låten innan den ens är slut.
Skivan är intressant att bara ta hem för att studera det utflippade omslaget med alla tecknade figurer och konstiga texter på. Enda sättet att få reda på låttitlarna är att göra som med Led Zeppelin III, nämligen att snurra cd-skivan när den ligger i fodralet (en utmaning med biblioteksutrustning). Så tillhör du dem som går igång på udda koncept: låna! Du får fantastisk musik på köpet.
Passa även på att låna: Modest Mouse, Flaming Lips, Eels, Morphine och Mew.
Men tillbaka till Menomena. Deras ”Friend or foe” går fortfarande varm i cd-spelaren därhemma, trots att jag hörde den för första gången i mars. De har ett lekfullt, experimenterande sound som helt klart är i klass med Modest Mouse eller Flaming Lips. De är också ett band där medlemmarna turas om att hålla i mikrofonen och att greppa instrumenten (som i sin tur är en hel arsenal från synth till saxofon och allt man kan tänka sig däremellan).
Två av låtarna skulle jag nog inte kunna leva utan:”The Pelican” och ”Weird”. Den förstnämnda är minst lika tung som ”Sad but true” och den andra bubblar över av spontanitet och får mig att vilja höra om låten innan den ens är slut.
Skivan är intressant att bara ta hem för att studera det utflippade omslaget med alla tecknade figurer och konstiga texter på. Enda sättet att få reda på låttitlarna är att göra som med Led Zeppelin III, nämligen att snurra cd-skivan när den ligger i fodralet (en utmaning med biblioteksutrustning). Så tillhör du dem som går igång på udda koncept: låna! Du får fantastisk musik på köpet.
Passa även på att låna: Modest Mouse, Flaming Lips, Eels, Morphine och Mew.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar