Suzy Bogguss

När Suzy Bogguss sjunger "Chain Lover" uppbackad av en jazzig kontrabas, en blödande steelguitar och ett fritt svävande piano, är det rätt svårt att komma på något som skulle kunna vara bättre. När ett souligt munspel blandar sig i leken är man helt knäckt. För över alltihop är det ju country-sångerskan Suzy som råder. Nej, det blir INTE en enda röra. Det är tvärtom ett av de klarast realiserade album jag hört på år och dag.

Vi vill ju gärna förbättra vår ganska nya country-avdelning, så en ny Suzy Bogguss var ett självklart inköp. Men halvvägs in i inledande "The Bus Ride" inser jag att den här plattan aldrig kommer att hamna på den hyllan. Mjuka sambarytmer och spanska gitarrer leker tillsammans, medan Suzy låter som Nanci Griffith sjungande Joni Mitchell (eller tvärtom). Den enormt producerade "Everything" tar över med ännu mer samba, jazzigt piano, och ett texmex-dragspel som bråkar med mer spansk gitarr, innan ett underbart elpianosolo tar över alltihop. Skönt hiphoppiga "No Way to Go" får understöd av en fantastisk Hammondorgel och en produktion gjord i pophimlen. Ni fattar, va? Vi får försöka hitta en egen hylla åt den här plattan.

Hon lyckas också (och nu kommer ni att tro att jag ljuger) göra en version av Chicagos "If You Leave Me Now" som man kan höra utan att få kväljningar. Hon går till låtens hjärta och hittar något där, och när Chicagos pompösa arrangemang och Peter Ceteras smörsång är borta, finns bara melodin kvar. Den sjunger Suzy så soft och intimt och vackert att man blir alldeles som förälskad i låten som man avskytt i 30 år. Det är inte många som hade klarat av DET.
När jag nu äntligen kan koppla av tillsammans med den här låten, förstår jag varför den alltid varit en favvis bland medlemmarna i Brustna Hjärtans Klubb.

Det här är ett av årets allra bästa album. Missa det inte!


PS. Bara lugn! Vi ska nog se till att få lite Suzy Bogguss på countryhyllan också.