Unkle

Om du inte redan har knäck i lurarna (jag vet, den var dålig…) så kommer här ett ljudtips som är garanterat julfritt.

Det skulle vara lätt att använda hela skivanslaget till (över-)produktiva artister som Miss Li och Ryan Adams (bra att stadsbiblioteket köper allt av dessa…), men då hade skivor som Unkles ”War stories” aldrig fått se bibliotekshyllorna. Å andra sidan är det ju inte i hyllorna inköpta skivor ska stå: så snälla LÅNA denna fantastiska skiva! Är det kanske omslaget som förskräcker? Men på omslaget finns förutom de där två skeletten en etikett som talar om att Josh Homme (från Queens of the Stone Age), 3D (från Massive Attack) och Ian Astbury (från The Cult) gästar. Kan det bli mer intressant? Det väcker genast frågor som ”vad har de gemensamt? hur låter det här?”.

Unkle, med frontfiguren James Lavelle, var med och skapade både trip hop-scenen och bolaget Mo’ Wax på 90-talet. Influerade av Portishead skapade de en mer avskalad och deprimerad hip hop-version än den som fanns just då. Albumet ”Psyens Fiction” innehåller något man skulle kunna kalla alternativ rap, men det är i och med det nya albumet ”War stories”, som gruppen blir riktigt intressant för mig. Nu låter det mer alternativ rock än hip hop och stämningen på skivan för tankarna till Radiohead (Yorke var i och för sig med redan på ”Psyens Fiction”och sjöng ”Rabbit in your headlights”).

Om du tar dig igenom gitarrmanglandet på låt nummer två, så får du belöningen när ”Hold my hand” drar igång i en anda av Black Rebel Motorcycle Club och Jesus and the Mary Chain. Indie-nostalgi i 4,59 minuter! Därefter gästar Josh Homme och mycket riktigt känner man igen Queens of the Stone Age-soundet. Lite senare får Ian Astbury det att låta som Jim Morrison har återkommit från andra sidan i ”Burn My Shadow”. ”War stories” har många skepnader och när skivan är genomlyssnad känns det nästan som man har varit med om en David Lynch-upplevelse (nåja). Man minns inte längre hur det hela började, bara att man har varit med om något speciellt.