Darrell Scott

Varför lyssnar inte fler på Darrell Scott? Troligen för att de inte vet vem han är. Om man berättar att han brukar skriva hitlåtar åt tråkige Garth Brooks, tappar många lusten. Men om man säger att han ofta kompar Guy Clark, så blir förståsigpåarna rätt intresserade.

Han har faktiskt en egen skivkarriär också, Darrell Scott. Och den har just blivit krönt av ett nära-mästerverk. Med låtar som "Hank Williams' Ghost" och "Do It or Die Trying" är han helt och hållet hemma i Bruce Springsteens eller Tom Pettys hemtrakter. "Goodle, USA" kanske har en doft av nämnde Brooks, men är åtminstone underhållande. Och med en popstänkare som "Let's Call It a Life" är han bara oemotståndlig; inte minst med uppbackning av ljuvliga kollegan Suzi Ragsdale . Avslutande "In My Final Hour" är helt enkelt magnifik.

Det här är en platta man kan leva med en lång tid utan att tröttna. Enligt min mening har den starkare låtar än vare sig Bruce eller Tom har orkat med på sistone.
Dessutom ser han ut som en trevlig prick, och han har definitivt en hälsosam distans till sig själv: "I am famous to my friends and family / to my friends and family I'm a household name".

Han har också en rad om livet, som du kanske inte tänkt på: "Living is a lot like flying / you either do it, or you die trying".

PS. Vi kommer snart att ha plattor med Suzi Ragsdale också. Hon verkar definitivt vara någon att satsa på. Om sen skivbolagen kunde inse det också...
Lyssna på henne här: http://www.suziragsdale.org/