Jackie Leven

Det har rått lite brist på Jackie Leven-plattor på vårt bibliotek ett tag, men det är på väg att ändras. På tiden! Han är en av de mest konstant fantastiska av moderna rockartister. Först ut är ”Fairy Tales for Hard Men”, och den är minsann inte att leka med. Låttitlar som ”Extremely Violent Man”, ”Sexual Danger” och ”Fear of Women” kanske kan ge en fingervisning om vad det handlar om. Skivan börjar med ett kastat ölglas och en upprörd kvinna som skriker ”Fuck right off!” Det är så muntert som det blir.

Det centrala spåret är ”Fear of Women”, en av de sorgligaste sånger jag någonsin hört. Och när du tror att det inte kan bli sorgligare, bryter ett piano in och en ljuv kvinnoröst, som en lockande siren, sjunger gamla ”Unchained Melody” (”Oh, my love, my darling, I hunger for your touch”: du har hört den hundra gånger). Det är nästan osannolikt vackert, men inte biter det på Jackie, inte. Han kommer tillbaka och avslutar låten så här, och det är väl det eländigaste man hört någon gång:

I walked through Glasgow in the freezing gloom
To my heartless hotel and my dying room
My life is over; I just count the days
But there are moments of terror I can’t erase

Skrämmande vacker musik.


Låna också: “The Mystery of Love is Greater than the Mystery of Death” (en del av hans albumtitlar är längre än andra människors texthäften). Lyssna på “Call Mother a Lonely Field”. Den börjar i en irländsk pub, med ett glatt gäng som skrålar gamla “Danny Boy”. Sen smäller det. Verkligt storslagen musik, och precis när du behöver det kommer ett instrumentalbreak som är just så upplyftande och befriande som egentligen bara irländsk folkmusik kan vara.

Doll By Doll, Jackies grupp från sent 70-ta,l rekommenderas också. Det har varit helt omöjligt att hitta deras fina album på CD, men jag ser att Rhino Records tänker rätta till det. Det bästa jag kunnat åstadkomma så här långt är en liveupptagning från 1978, men den är faktiskt väldigt bra. ”Janice” är ljuvlig popmusik.