Carla Bruni

Det här kom som en överraskning för mig. Visst hade jag hört talas om Carla Bruni: italiensk arvtagerska, supermodell som tjänade 50 miljoner om året och dejtade Mick Jagger, Donald Trump och Kevin Costner, innan hon lämnade modevärlden och satsade på en karriär som singer/songwriter. Hennes debutalbum sålde ett par miljoner, men det var inget som intresserade mig. Nu, fyra år senare, kommer hennes andra album, och man blir mäkta imponerad. Det här är ett litet underverk!

Debuten sjöngs på franska och italienska, men nu är det engelska som gäller, och inte vilken engelska som helst: här tolkas riktigt stora poeter som W.B. Yeats, W.H. Auden, Emily Dickinson och Christina Rossetti.
Carla har själv tonsatt alla dikterna, och det har blivit till ett tillbakalutat och sparsmakat album som tycks sväva fritt i rummet. Hennes hesa, nästan viskande röst påminner lite om Mary Coughlan, men den självklara jämförelsen är förstås Norah Jones; en jämförelse som hon klarar riktigt bra.

Det är svårt att plocka ut favoritlåtar, för allt är så jäkla bra, men de två inledande Yeats-tolkningarna är särskilt underbara; det är kul när hon rockar loss lite (på ett väldigt tillbakalutat sätt) i Emily Dickinsons ”If You Were Coming in the Fall”; och Dorothy Parkers ”Afternoon” svänger rejält.

Väldigt stilfullt CD-häfte också, där till och med poeterna presenteras i minibiografier. Klass!


Lyssna också på Mary Coughlan, Norah Jones, Madeleine Peyroux och Katie Melua.