Jesse Malin

Lite skvaller? Vem är det som Lucinda Williams öser galla över på senaste plattan ”West”? Jo, han står här till vänster, och heter Jesse Malin. De två hade ett stormigt förhållande som inte slutade så väl, kan man säga. Nu har han kommit med sin tredje platta, och vi får hoppas, för hans eget bästa, att Lucinda inte misstycker att en av låtarna heter ”Lucinda”.

Efter många år med glamrockbandet D Generation, solodebuterade Jesse Malin 2003 med ”The Fine Art of Self Destruction”, ett imponerande album producerat av polaren Ryan Adams. Uppföljaren, ”The Heat”, året efter var tänkt som det stora genombrottet, men av det blev det intet, förmodligen på grund av överproduktion. Nu är alltså tredje plattan här, och om han inte slår igenom nu, så gör han det aldrig. För det här är riktigt riktigt bra!

Den här gången är Ryan Adams inbjuden som gitarrist och bakgrundssångare, och det hörs på sina ställen. Men det här är Jesses eget album, från början till slut. Akustiska pärlor varvas med hårt gitarrmangel, men aldrig glömmer han bort melodin eller popkänslan. Det är tretton perfekta låtar, som här och där kan påminna om en ung Bruce Springsteen. Mycket passande då att The Boss Himself kommer in och sjunger duett på fina balladen ”Broken Radio”, en av många höjdpunkter.

Och ”Lucinda” då? Ja, inte är den särskilt bitter. Snarare lite trevande hoppfull, precis som avslutande titellåten på Lucindas platta. Men oddsen på att Jesse goes West och allt slutar i ett rosa skimmer är… inte bra. Tråkigt för dom, bra för oss. Hur fan låter egentligen en lycklig Lucinda Williams-platta?


Låna också: Ryan Adams ”Heartbreaker”, plattan han gjorde efter att ha brutit upp med Beth Orton. Svårslaget svårmod.
Låna förresten Beth också. Hon är ännu bättre!


PS. Fyra höjdarlåtar från den här plattan finns att höra helt gratis på MySpace: http://www.myspace.com/jessemalin