Patti Smith

Cover-plattor - där en artist tolkar andra artisters låtar - har blivit till en stor genre inom popvärlden genom åren. Visst vimlade det av dom på sextitalet när man aldrig förväntade sig att popsångare kunde skriva låtar, men det ändrades med nästa decenniumskifte. Då skulle man, för att räknas, skriva sina egna hits. Men 1973 startades en ny trend, när etablerade låtskrivare som Bowie (med ”Pin-Ups”) och Bryan Ferry (med ”These Foolish Things”) visade att man kan göra gamla låtar som nya. Sedan dess har hundratals artister och band gett sig på sina kollegers tidigare mästerstycken. Anledningarna har kanske skiftat: låttorka, skrivkramp, slöhet; eller bara ett sätt att komma ur det där usla skivkontraktet, och samtidigt spara de egna låtarna till nästa platta. Resultaten har varierat mellan mästerligt och patetiskt, men de här försöken att skapa nutid av gårdagens musik blir egentligen aldrig tråkiga. Oftast leder dom dig rakt tillbaka till originalet.

När punkmormor Patti Smith efter över trettio år i branschen väljer att göra en covers-platta är det nog mest för att hon vill hylla artister som har betytt nånting för henne: Dylan, Young, Hendrix, Jefferson Airplane, Stones, Beatles, Doors…

Tacksamt nog har det blivit en mycket fin platta, där Pattis personlighet lyser igenom även när låtarna håller sig väldigt nära originalen. The Rolling Stones ”Gimme Shelter” låter nästan exakt som Stones, men blir ändå enorm med Pattis tordönsröst. ”Soul Kitchen” låter väldigt mycket som The Doors, men jäklar vad den svänger!

Minst bra är hon nog i George Harrisons ”Within You Without You” som inte riktigt fungerar utan stråkarna, och Nirvanas ”Smells Like Teen Spirit” som, även om den till slut når upp till den rätta hysterin, ändå saknar det där extra.

De mest oväntade låtvalen fungerar oväntat bra: Tears For Fears ”Everybody Wants to Rule the World” kan bli en pophit! Paul Simons ”The Boy in the Bubble” är suverän, och Stevie Wonders ”Pastime Paradise” får ett helt nytt liv.

Fast allra bäst är ändå hennes version av Dylans ”Changing of the Guards” som får en att alldeles glömma Bobs ganska överproducerade original. Helt underbar.
Lägg förresten till Neil Youngs "Helpless" som alldeles nyss däckade mig. Sagolikt vacker.


Låna också: ”Land”, en dubbelsamling som inkluderar hennes bästa cover någonsin: Princes ”When Doves Cry”. Dessutom Springsteens ”Because the Night” och alla hennes egna stora låtar. Omistlig.

Dessutom: Originalen! Allihop finns att låna på fina samlingar.


Några andra bra coverplattor:

Kathryn Williams: “Relations”
Grant Lee Phillips: “Nineteeneighties”
Rickie Lee Jones: “It’s Like This”
The Band: “Moondog Matinee”
Nick Cave: “Kicking Against the Pricks”
John Lennon: “Rock ‘n’ Roll”
Martina McBride: “Timeless”
Pugh Rogefeldt: “Pugh on the Rocks”
Ulf Lundell: “Sweethearts”

“A Nod to Bob”: flera artister tolkar Bob Dylan
“Light of Day”: flera artister tolkar Bruce Springsteen