Josh Ritter

Om man nämner Josh Ritter för folk så får man vanligtvis reaktionen att han nog är ”lite knepig”. Vem folk då blandar ihop Josh Ritter med är en gåta, för Josh är inte det minsta knepig. Tvärtom, faktiskt, är han rätt poppig och lättillgänglig. Positiv. Uppåt. Svårt beroendeframkallande. En del människor går bara omkring med fel namn, tror jag. En albumtitel som ”The Historical Conquests of Josh Ritter” hjälper väl inte heller mycket.

Inte för att nån skulle vråla PARTY! om man satte på den här plattan. Till att börja med är första låten allvarligt Dylan-influerad. Men sen drar det igång! Det är 70-tal all over again! Man skäms nästan för att avslöja vilka namn som dyker upp i huvet när man lyssnar: McCartney, Lobo, Leo Sayer, Gilbert O’Sullivan, ja jisses…

Men det där är ju bara yta. Lyssnar man lite noggrannare hittar man en rad smarta 70tals-pastischer med fantastiska texter och minst sagt poppiga arrangemang. Och pastischer SKA väl låta som det de relaterar till? Skit till pastisch annars! Så det blir nog Palle och Lobo och de andra grabbarna som får stå med byxorna nere när Josh använder dem för egna filosofiska utsvävningar. Och av såna finns det massor. Massor av alldeles egen musik också. Och inte en enda dålig låt, jag svär!

Låna och njut! Somna sen i förvissning om att ytterligare tre Josh Ritter-plattor är beställda.


Gå till Joshs MySpace-sida och upplev en fin livekonsert: http://www.myspace.com/joshritter
Klicka bara på play-pilen i mitten. Skräms inte av eventuella reklaminslag: här finns åtta underbara låtar, många av dem från nya plattan. Det du, Bruce!