Patti Scialfa

Hon har goda kontakter, Patti Scialfa. Hon är gift med Bruce Springsteen och medlem av hans E Street Band, så hon hade kunnat göra det riktigt lätt för sig genom att låta gubben skriva några hits och sjunga ett par duetter. Men de tre album Patti har släppt de senaste 14 åren har varit helt och hållet skrivna av henne själv, och Bruce har fått hålla sig i kompbandet, på gitarr eller munspel. Sån kaxighet imponerar, särskilt som alla tre albumen är alldeles utmärkta. Och det tredje är helt klart det bästa så här långt. De tidigare två har influerats av 60-talspop och gammal hederlig rock, men nu är det soul som gäller, med lite gospel som extra krydda. Produktionen är stor och maffig, och musikerna är några av de bästa som står att få.

Inledande ”Looking for Elvis” börjar lugnt med Pattis fantastiska röst och Bruces munspel, men den växer och växer och gospelkören tar i mer och mer. Fast nog fasen har hon snott den här melodin nånstans ifrån, jag kommer bara inte på var just nu.
Andra låten är gungande soulmusik i Bonnie Raitts anda, med en extra touch i den klassiska ”doo-lang”-kören som minner om 60-talets flickgrupper. Helt enorm!
”Play Around” är ljuv och stentuff på samma gång, det bara osar soul om ”Rainy Day Man” och hon sjunger bättre för varje låt.
De har väl hängt ihop i tjugo år nu, Patti och Bruce, och tydligen har det inte varit en dans på rosor hela tiden. De flesta texterna handlar om tvivel och sökande efter mening. Men den ljuvliga titellåten andas försoning, och plattan avslutas med en vacker kärleksballad:

You’ve been down my black ladder
You’ve been down my black stairs
I tell you now, that you still matter
I tell you now, that I still care


Mer att lyssna på:

“The Very Best of Bonnie Raitt on Capitol” innehåller alla hennes största låtar från senare tid. En underbar sångerska och slide-gitarrist som bara blivit souligare för varje album.