Rilo Kiley

Precis som Oh Laura = Frida Öhrn, eller Blondie = Debbie Harry, så är Rilo Kiley = Jenny Lewis, vad de andra tre medlemmarna än tycker om saken. Det har inte alltid varit så. När de började, i slutet av 90-talet, var Jenny bara en i gruppen. Men i höjd med tredje albumet för tre år sedan, var hon den självklara stjärnan, något som framstod ännu klarare när hennes soloprojekt med The Watson Twins sålde mycket bättre än någon Rilo Kiley-platta nånsin gjort.


När nu fjärde plattan kommer, den första på ett stort skivbolag, snackar vi om Jenny Lewis med kompband. Och vilken ljuvlig popplatta det är! Indierocken från debuten - som jag personligen fann ganska irriterande - är nu helt borta, ersatt av stor soulig popmusik med makalösa melodier och finurliga arrangemang. Om man får svära i kyrkan, så att säga, så påminner det här och där om Texas (!), men låt inte det skrämma bort dig. Det här är mycket bättre.

Highlights är de två första spåren, titellåten, och den blåsindränkta "15". Hoppa över "Dreamworld" som bara bevisar att om en av snubbarna får sjunga, så blir Rilo Kiley högst ordinära. Det kommer nog inte Jenny att tillåta i fortsättningen.


Lyssna också på:

Jenny Lewis and the Watson Twins: "Rabbit Fur Coat"; en underbar liten platta.

Rilo Kiley: "More Adventurous", mycket bra platta men, underligt nog, inte lika äventyrlig.

Dessutom: Death Cab for Cutie, Cat Power, Neko Case, Bright Eyes, Hello Saferide, Oh Laura.


PS. Lyssna på Rilo Kiley på MySpace: http://www.myspace.com/rilokiley