Marianne Faithfull

Alla känner väl till Marianne Faithfull: rikemansdottern som blev tillsammans med Mick Jagger och Stones, drogade ner sig, blev heroinist och uteliggare i London och kom tillbaka 10 år senare med "Broken English", ett av 70-talets starkaste album.

Hon har hållit på sen dess, både som sångerska och skådespelerska (kolla in det makalöst tillbakahållna agerandet i "Irina Palm"). Och här är hon igen. Jag trodde hon var knäpp på allvar som gav sig på Dolly Partons "Down from Dover" som öppningsspår. Sen visar den sig vara det häftigaste jag hört på länge, med snyggt blås och stor produktion. Marianne sjunger den sorgsna texten helt perfekt (hon har ju erfarenhet att plocka ifrån).

En annan höjdpunkt är Randy Newmans "In Germany Before the War". Och det går ju inte att missa löjligt långa covern på Smokey Robinsons "Oooh Baby Baby", med gästsångare Antony (från the Johnsons). Kanske lite för jävla tillgjort för min smak, men när Antony rockar loss i mitten måste man skratta: håll dig till balladerna, Antony!

Jag skulle inte rekommendera någon att köpa det här albumet. Det är ju för väl att det finns att låna helt gratis på biblioteket.


PS. Jag såg Marianne spela en av huvudrollerna i Tom Waits' "The Black Rider" i London för några år sedan. Alla mina engelska vänner hatade henne. Jag tyckte hon var helt okej. Hon kommer nog inte sälja mycket av den här, men det är bra att någon ger ut den.

PPS. Hon låter faktiskt alldeles för jävligt i gamla "In My Solitude". Inte en ton rätt. Men det kan man ju säga om Keith Richards också.