The Hold Steady

Så här skrev Rolling Stone Magazine om den här gruppen: "Damn you, Hold Steady! How can any band be this good?" Det är ett nästan löjligt överbetyg, men det räcker för att inse att recensenten ifråga aldrig har hört irländska Thin Lizzy. Men de är väl också helt bortglömda nuförtiden. De var stora under 70-talets andra hälft, med svängiga poplåtar, hårda riff och långa, ordrika berättelser från Dublins bakgator och klubbar.

The Hold Steady flyttar konceptet till 2000-talet och New York, men influenserna är uppenbara, och frontmannen Craig Finn visar upp samma poetiska ådra som Phil Lynott innan han knarkade sig ur den här världen. Vad Finn tillför är N.Y.-cool och litterära referenser i massor: Kerouacs hjälte Sal Paradise dyker upp redan i plattans första rad, och hans ande svävar över resten. Allvarligt störde poeten John Berryman citeras, och Velvet Underground finns väl där inne nånstans (möjligen i The Strokes skepnad).

"Boys and Girls in America" är storslagen indierock för den som vill anstränga sig lite. För det finns ju en väsentlig skillnad: när du hört hårdriffande explosioner som "Jailbreak" och "The Boys Are Back in Town" med Thin Lizzy, så vill du genast höra dom igen. Svårt att hitta några sådana omedelbara hits på den här plattan. En veckas vila mellan lyssningarna rekommenderas. Istället kan man ju logga in på hemsidan (klicka rubriken ovan!) och läsa alla texterna! De är rätt fantastiska.


Låna också:

Thin Lizzy: "The Boys Are Back in Town". En gedigen samling jättehits. Phil Lynott var en av de stora låtskrivarna.


The Arctic Monkeys: "Whatever People Say I Am, That's What I'm Not". Ett annat band som vet hur man berättar en historia. Snart kommer uppföljaren!


Läs också Jack Kerouacs fantastiska roman "On the Road". Vi har den både på engelska och svenska (samt polska och serbokroatiska om du känner för det). Ramlande, famlande, poetiskt jazzbabbel med två stora popikoner, Sal Paradise och Dean Moriarty, självsäkra och totalt vilsna, i huvudrollerna.