Modest Mouse

Idag är det återigen Ann Berg i Åhus som bloggar:

Johnny Marr i Modest Mouse! Johnny Marr från THE SMITHS i Modest Mouse! Tack herregud för att det fortfarande låter Modest Mouse och inte popdrömskt och släpigt tråkigt som Smiths (eventuella klagomål på detta statement till www.morrisseyisoverrated.com). Det svajiga gitarrsoundet som är bandets signum finns kvar. Och låtarna är fortfarande fullmatade med skaparglädje. Ofta låter det som om Talking Heads och Pixies stampar golvet på någon irländsk pub tillsammans med en fiolförsedd hillbilly.

Den skruvade albumtiteln ger en fingervisning om att det kan vara intressant att dyka ner i texthäftet och en textrad som ”all them books I didn’t read they just sat there on my shelf lookin’ much smarter than me” bekräftar detta.

Modest Mouse är relativt okända i Sverige, men de har släppt sju skivor och i USA gick ”We were dead…” direkt in på albumlistans första plats. 2004 gav de ut ”Good news for people who love bad news”, ett litet mästerverk som självklart finns att låna. Den nya skivan är kanske inte riktigt lika förtrollande, men fortfarande mer intressant än mycket annat som ges ut. Singeln ”Dashboard” är det kommersiella försöket (ganska lyckat, tycker jag). Resten av skivan är mer oförutsägbar och fylld av små spretiga detaljer som kräver sin lyssnare (cykelringklockor och människor som skäller som hundar m.m.). Ibland låter det dessutom som Isaac Brock stenograferar när han sjunger (att följa med i texthäftet är en utmaning).

De flesta band brukar ju ha svårt att avsluta och lägger in utfyllnadslåtar som fungerar som effektiva insomningspiller, men Modest Mouse går mot strömmen och lägger de fyra bästa spåren - ”Steam engenius”, ”Spitting venom”, ”People as places as people” och ”Invisible” – sist.

Bland de ”hear-alike”-band som finns att låna så tycker jag Eels träffar närmast målet, låna ”Electro-shock blues”. Flaming Lips är inte heller fel i sammanhanget.