Tori Amos

Det finns knäppgökar i massor i musikvärlden, och Tori Amos är definitivt en av de största. Sen början av 90-talet har hon sprutat ur sig plattor av skiftande karaktär och kvalitet, ibland inspirerad av Kate Bush och ibland av Fan själv. De som gillar vad hon gör älskar henne, de andra avskyr henne. Den senare gruppen kommer att springa skrikande från hennes nionde album, ”American Doll Posse”. Hon har kanske varit lätt pretentiös i hela sin karriär, men det är ingenting mot vad som väntar här.

De fem ”dockorna” på omslaget (Tori själv i olika skepnader) heter i tur och ordning Tori, Pip, Clyde, Santa och Isabel. De listas allihop som sångerskor i CD-häftet. De representerar också varsin gudinna i den grekiska och romerska mytologin, olika ”kvinnotyper” (eller kvinnoöden), och olika riktningar inom filosofi och psykologi. De har dessutom varsin blogg på Internet, i den faktiska världen. Oj, liksom!

Sånt där tar ju sin tid – närmare bestämt 23 låtar och 78 minuter – och de som klarar av det i en sittning tillhör nog den första gruppen ovan (och jag, som får betalt). Men ta en paus i mitten så ska det nog gå. Det är faktiskt väldigt underhållande! För att innehålla så många sångerskor är det en förvånansvärt homogen platta; de låter rätt lika (nä, jag ska inte vara elak, för jag gillar faktiskt den här galenpannan).

Det börjar lugnt och fint, och det låter som Kate Bush när hon var bra (alltså inte ett dugg som hennes senaste vansinnigt överskattade jättealbum). Sen följer en musikalisk bergochdalbana som gör dig lite yr i huvet, men innehåller överraskande många bra låtar. Det blir allt från lounge-jazz till hårdrock (och du kommer bara inte tro hur många stilar hon hinner med däremellan!) Slappna av och njut av fantastisk musik, och av att det går att bli en stor stjärna fast man är så här knepig. Och nog är hon stor! Den här plattan kommer att köpas och älskas av miljoner, fast väldigt få av dem kommer att bry sig om ifall det är Pip, Santa eller Tori som sjunger.

De som VILL förstå har ett 16-sidigt häfte till hjälp, med texter till alla 23 låtarna. Tyvärr upptas 11 av sidorna av mycket häftiga bilder på alla 5 sångerskorna. Jag hade läsglasögonen på mig, men fick ändå ta till förstoringsglaset för att läsa texten. Till och med då fick jag ont i ögonen. Men skit i texthäftet! Lyssna! Om jag kan höra den här plattan rakt igenom två gånger på raken, så kan du åtminstone lyssna på hälften. Jag lovar dig: du kommer att bli förvånad!


Lyssna också på:

”Tales of a Librarian”, hennes greatest-samling. Här finns alla de stora låtarna, inklusive den mycket omdebatterade “Me and a Gun”, om våldtäkten hon utsattes för i unga år.
(Nej, hon är inte bibliotekarie; ingen vet varför plattan heter så, men ingen vet varför en av hennes plattor hette ”Boys for Pelé” heller. Eller ”The Beekeeper”. Eller ”From the Choirgirls Hotel”. Jag SA ju att hon är knäpp!)

Ingen Kate Bush = ingen Tori Amos. Lyssna på Kates ”Hounds of Love”, en av de 50 bästa skivorna i världen. Så storslagen och inihelvete pretentiös att man häpnar, och oavbrutet underbar. (Vi väntar på en remastrad utgivning av de fyra fina album som kom före den.)

Dessutom Shawn Colvin, för att du behöver vila dig efter att ha lyssnat på Tori och Kate.


PS. Du hittar musiken och alla bloggarna genom att klicka rubriken ovan. Bli nu inte en knäppgök du också!