Doll By Doll

Det här var faktiskt inte en dag för tidigt. I snart 30 år har vi väntat på en CD-utgåva av Doll By Dolls plattor, kanske de mest originella som gavs ut när 70-talet drog sin sista suck. Punken hade blossat upp och dött lika fort, och den så kallade Nya Vågen drog över världen. Unga stilmedvetna människor med gitarrer, synthar och trummaskiner, spelade in sina egna skivor. Det lät för det mesta för jävligt, om du frågar mig.

Ingenstans i allt detta passade skotska Doll By Doll in. Med låååånga låtar, tempoväxlingar, stämsång, och GITARRSOLON spelade de i en egen liga. Inte många köpte deras fina debutalbum i början av 1979, men många chockades av intensiteten i deras live-framträdanden. Doll By Doll var fyra unga män som bar hjärtat utanpå, och särskilt då låtskrivaren, sångaren och gitarristen Jackie Leven.

Och det är ju just intensiteten som slår en mest när man nu lyssnar på debuten igen. Det är rockmusik, men soulmusikens utspel finns där också. En energisk och drivande rytmsektion backar upp en intrikat duellerande gitarrduo. (Man skulle kunna kalla dem Skottlands svar på Television, fast de sjunger fan så mycket bättre.) I klassikerna ”Janice” och "More Than Human" framstår de som ett av de finaste banden från tiden när punken dog som den sa att den skulle.

Den stora chocken, för mig, var andra plattan (samma år, men med punken begraven och glömd). Kortare låtar, snärtig popmusik, handklapp, fioler, falsettsång, tjejkör som låter ”doo-doo-doo-aaaah”. Herrejisses! ”Jackie Leven” som vi känner honom idag, började ta form. Men vilka jäkla poplåtar! Bättre produktion också, och en helt ny självsäkerhet i framförandet. Helt enkelt underbart. Den kommer väl aldrig att hamna på en 50-bästa-lista i den här ruttna världen, men inne i mig gör den det.
Det går inte att plocka favoriter från ”Gypsy Blood”, för den är ljuvlig från start till mål. Gå inte och dö innan du har hört den på överväldigande volym!

Tredje plattan ”Doll By Doll” var, lustigt nog, inte så mycket Doll By Doll; den var Jackie Leven phase one. Man kan nästan höra hur det gnisslar. Av historiskt intresse, sålunda. Plus ett par överjävligt fina låtar. Billig var den också. Vi köpte den.
Fjärde plattan, ”Grand Passion”, köpte vi däremot inte. Den är Jackie Leven phase two, och ingen bra fas heller. Vi förbigår den med tystnad.


Låna också:

”Revenge of Memory”, en mycket tidig live-upptagning från en konsert i Sheffield. Nästan hela ”Remember” finns med i den korta låtlistan, och det är ”Janice” som skiner som en stor och klar stjärna.

Plus allting annat med Jackie Leven.

Låna Televisions "Marquee Moon" också! Den är släkt, på långt håll, med "Remember", och är dessutom en av världens allra bästa skivor.