John, Paul och George, och så den stornäste fjanten i bakgrunden. Så var det ju. Ringo Starr fick aldrig nåt erkännande för sitt ganska stilskapande trumspel, och sannerligen inte för sina sånginsatser. Så när The Beatles splittrades spåddes han en ganska besvärlig framtid. Hur fel kan man ha? Faktum är att Ringo hade fler hits under åren 1971-1973 än John och Paul och George. Efter ett par rätt mediokra countryalbum började han släppa den ena oemotståndliga singeln efter den andra, förvisso med god hjälp av både John och George, och en hel del andra kändisar: "It Don't Come Easy", "Back Off Boogaloo" och "Photograph" låter strålande än idag, och man förstår varför de blev hits. Lennons "I'm the Greatest" är en annan höjdpunkt.
Åtminstone jag blir dessutom lätt charmad av hans versioner av "Only You", "You're Sixteen" och "Hey Baby". Lättsamt på gränsen till självutplåning, men du nynnar med så länge det varar. Jag har hört sämre från alla de andra tre. Och man blir bara så jäkla glad att Ringo lever! Det höll på att gå åt skogen ett tag. "The No No Song" är väldigt ironisk:
No no no no, I don't smoke it no more
I'm tired of waking up on the floor
No thank you, please, it only makes me sneaze
And then it makes it hard to find the door
Mer att lyssna på:
Ringo sjunger en låt på ALLA Beatles-plattor förutom "The White Album" där han sjunger två. Hans mest kända är "With a Little Help from My Friends", "Yellow Submarine", "Octopus' Garden" och "Act Naturally".
PS. Vid närmare eftertanke sjunger Ringo ingen låt på "Let It Be". Inte vet jag varför.
Ny musik på Kristianstads stadsbibliotek
lördag, september 29, 2007
Ringo Starr
Upplagd av
Ulf
kl.
9/29/2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Han bräker lite i bakgrunden på Maggie Mae....men ingen "egen" låt.
Skicka en kommentar