Jack Penate

Jack Penate (uttalas ”pänn-JA-täj”) ser ut som en annan Elvis Costello på omslaget, och man förväntar sig nåt uppkäftigt och rockigt. I ungefär 30 sekunder tror jag på det, men sen visar sig Jack vara mer en produkt av den nya brittiska vågen. Costellos ilskna 70-talspop är förvisso en given referens, men Jack tänker mer på dansgolvet. Han kunde faktiskt vara uppvuxen på samma gata som Kate Nash. Inte bara dialekten är identisk, de skriver texter ungefär på samma sätt och med samma innehåll. (Jämför gärna ”Have I Been a Fool” med Kates ”Foundations”!) Nu råkar ju jag gilla Kate Nash, och jag gillar det här också. Han har en utmärkt popröst, som kommer mest till sin rätt i balladerna, särskilt i ”Learning Lines” (”Bessie Smith sings the blues...”, du har hört den).

Just nu lyssnar jag på ”Run for Your Life” och jag tänker lyssna på den igen när den tar slut. Det är den typen av låtar.Man mår bra av det här. Det är ungt, friskt och sprudlande av energi. Att det sedan ”bara” är gammal hederlig rock’n’roll och rockabilly med ett nytt poptänkande gör ingenting alls. Det låter faktiskt som ett greatest hits-album.


Lyssna också på:

Kate Nash och Lilly Allen.

”My Aim Is True”, “This Year’s Model” och ”Get Happy!!” med Elvis Costello.

“Must I Paint You a Picture: The Essential Billy Bragg”.


Fyra höjdarlåtar från den här plattan finns att höra på MySpace: http://www.myspace.com/jackpenate