Allison Moorer

Jag hade ju bestämt mig för att inte skriva om en artist TVÅ gånger inom överskådlig framtid, men det här är så jäkla bra att jag inte kan låta bli. Allison Moorer gör en aldrig besviken, och hennes nya är en covers-platta utöver det vanliga. Förra plattan, producerad av maken Steve Earle, var ju rätt poppig, trots allvaret i texterna. Här är det mer rock och blues, och det är Steves kompis Buddy Miller som står för stor produktion, med framträdande orgel och elgitarr, men också stråkkvartetter och ett överraskande saxofonsolo. Steve spelar gitarr på ”Goodbye Daddy Blues”, inget annat. Men lyssna när frugan tar i lite grann i Ma Raineys urgamla blueslåt! Hade jag varit Steve hade jag köpt lite blommor på vägen hem idag. (Fy satan så underbar den simplaste musik kan bli!)

Allison har valt enbart kvinnliga låtskrivare för sitt album, för hon tycker att den kvinnliga erfarenheten och den kvinnliga rösten borde få mer utrymme. Jag har inga invändningar, särskilt inte när det gäller Allisons röst. Den går rakt in i mig.

Plattan inleds med hennes egen ”Mockingbird”, en vacker låt som får dig att längta efter hennes nästa album. Sedan är det covers som gäller, och inte vilka som helst: June Carters ”Ring of Fire”, Patti Smiths ”Dancing Barefoot”, Judy Collins ”Both Sides Now”, och Nina Simones ”I Want a Little Sugar in My Bowl” för att bara nämna några. Många av dem har ju tolkats otaliga gånger förut, men Allison och Buddy får dem att låta helt nya. Det är oavbrutet njutbart.

Och när hon tolkar storasyster Shelbys ”She Knows Where She Goes”, till mjuk steelguitar, så blir åtminstone jag lite tårögd. För mig är det dock den storslagna versionen av Gillian Welchs ”Revelator” som är mästerverket. Jisses, så bra det blir när alla bitar faller på plats!


Lyssna också på:

Varför inte originalen? Vi har NÄSTAN allihop. (Saknar en, ska försöka fixa det!)

Dessutom: Allt annat med Allison, Buddy Miller, Steve Earle och (för att plocka ett namn ur hatten) Lori McKenna.
Och vi får förresten en ny med Kathleen Edwards nästa vecka. Alltid spännande.

PS. Tre höjdare från skivan finns på Allisons MySpace-sida; http://www.myspace.com/allisonmoorer

Mer finns att höra på hemsidan. Klicka rubriken ovan.

PPS. Jag satt och slöade och klickade nämnda hemsida med stortån, Och jodå, mer musik där. Hela jävla plattan för att vara exakt. Man måste älska människor som Allison Moorer!