Ny musik på Kristianstads stadsbibliotek

måndag, mars 31, 2008

I'm Not There: Original Soundtrack

Om nu någon har lyckats missa det, så har Todd Haynes gjort en högst originell och udda Dylan-dokumentär som heter ”I’m Not There”. Och han är inte där heller. Dylan, alltså. Istället spelas han av allt från en 14-årig liten svart kille och en supercool Kate Blanchett till folk som Richard Gere och Heath Ledger. Egensinnigt är bara förnamnet. Filmen är naturligtvis smockfull av Dylan-låtar, och nu kommer ett soundtrackalbum som ett brev på posten.

Det här albumet är värt att höra om så bara för Jim James & Calexicos sagolika och svidande vackra sydstatarversion av ”Goin’ to Acapulco”. Den är en av de mäktigaste höjdpunkterna i filmen, och den blir det här också. Det tog mig en halvtimme att ta mig förbi den. Sen fastnade jag nästan lika länge i Richie Havens innerliga tolkning av ”Tombstone Blues”. Cat Powers urtjusiga ”Stuck Inside of Mobile” och John Does passionerade gospelversion av ”Pressing On” tar man också gärna om några gånger. Sonic Youth tar lo-fi-tänkandet en bit för långt.och låter mer som no-fi i titelspåret, men det är ändå underbart. Och så där fortsätter det. Du har inte kommit till mitten av första CDn än! Det finns massor kvar.

Min favorit för tillfället ligger dock mot slutet av andra skivan: "Knockin' on Heaven's Door" i en himmelsk tolkning av Antony & The Johnsons kan faktiskt ta andan ur en! Jeff Tweedys nerviga "Simple Twist of Fate" är också fantastisk.


Det finns ju drösar av Dylan-hyllningar, men den här får nog räknas som den definitiva. 33 mästerliga låtar tolkade av originella artister som verkligen satsar allt. Ska jag klaga på någon så får det bli Tom Verlaine som mest är trist i en närmare 8 minuter lång "Cold Irons Bound". Annars är det bara att luta sig tillbaka och njuta.


Lyssna också på: Dylans egna plattor! Vi har alla de bästa.

Och titta på: "Don't Look Back", turnéfilmen som Bob gjorde i mitten av sextitalet. Nästan lika knäpp som "I'm Not There"! Finns på dubbel-DVD.


PS. Det är INTE Bob Dylan som pryder omslaget ovan. Det är Kate Blanchett, och hon är alldeles underbar.

Inga kommentarer: