The Kills

Det ringer. Men det är ingen som svarar genom ”U.R.A Fever”. Istället växelsjunger W och Hotel till telefonsignalerna. Det är suggestivt, sexigt och man kastas rakt in i The Kills senaste album ”Midnight boom”.

Lo fi-indie-punkrock skulle kunna beskriva The Kills tidigare skivor ”Keep on your mean side” och ”No wow” (den sistnämnda finns att låna i Åhus). Lite PJ Harvey och Yeah yeah yeahs, kan man också säga. Men självklart med en egen touch. Jag tycker att de har ett rockabilly-jag-vill-bo-på-en-amerikansk-ranch-sound som mal på i bakgrunden, även om man inte ska förväxla det med D.A.D. eller nåt… Lite tjatigt, kanske. Även om titelspåret ”No wow” från andra plattan är en av mina favoritlåtar, alla kategorier. Med den nya skivan har de delvis växlat spår. Mer experimentlust, mer variation, mer pop. Lite mer kommersiellt och glatt, men också riktigt, ruskigt bra. Det är kanske så här Blondie hade låtit om de hade kommit nu? T.o.m. den lugna låten ”Black balloon” går att höra på utan att det kliar i skip-fingret. Och favoritlåten ”Sour cherry” kommer jag absolut att spela hela sommaren.

Andra bra kille&tjej-grupper att låna: White Stripes, Mates of State, Dead Can Dance och Knife.