Ny musik på Kristianstads stadsbibliotek

lördag, maj 17, 2008

Elvis Costello

Jaha??? För bara några månader sen sa du ju att du skulle sluta spela in skivor, Elvis! Vad fan gör du här nu? Har Diana sparkat ut dig (som de flesta jag känner hoppas att hon en dag ska)?

Ja, det är lätt att göra sig lustig över Elvis nuförtiden. Men vi som minns storhetstiden märkte en skillnad redan med ”The Delivery Man” för några år sedan. Mats Olsson i Expressen, som inför läsarnas ögon sålde alla sina Costello-plattor nån gång på nittitalet, har sedan dess låtit meddela att han börjat köpa upp dem igen. Ha!

Men visst, nittitalet var verkligen inte Elvis årtionde. Jag köpte inte en enda av plattorna, trots ständigt prat om ”nytänding”. Och nu, när han har ”lagt av”, kommer en ny platta, och den är en ren slump. På besök i studion för att hjälpa Jenny Lewis med en låt, fick han en kick, störtskrev en handfull låtar, och spelade in dem med ett hastigt ihopsatt band (med gamla Attractions-medlemmar som Steve Nieve, och Jenny Lewis själv på ljuvlig stämsång).

Vilken kick det blev! Man blir som förflyttad tillbaka till 1986! Första låtarna kunde lätt varit med på ”Blood & Chocolate”. Just den är en känsla som dominerar här, men det är egentligen en ”greatest sounds”-samling, med allt från punkrockare till sofistikerade popstänkare och de där storslagna pianoballaderna. Underbara låtar avlöser varandra. Texterna är minst lika klyftiga som vanligt. Produktionen är enorm. Ja, jäklar!

Jag var själv så jävla utled på mannens senare utbud, att detta kommer som en ren chock! Liket lever! (Jag kommer ihåg när de sa det om Rod Stewart. Det visade sig vara osant. Han bevisade det sen.)


Lyssna också på:

Elvis Costello: Allt från ”My Aim Is True” 1977 till ”Blood and Chocolate” 1986 är fantastiskt (med undantag för ”Punch the Clock” som är sådär, och ”Goodbye Cruel World”, som är riktigt dålig).

Jenny Lewis! Både hennes plattor med Rilo Kiley och soloplattan. Och mer kommer ju!


PPS. Inget oanständigt i albumtiteln, även om det låter så när man uttalar den. Den är en hyllning till Momofuku Ando, skaparen av de där lättlagade nudlarna som nog varje student i hela världen känner till.

Inga kommentarer: